Om att tänka för mycket - ett modernt fenomen

Nutidens människa tillbringar alldeles för mycket tid med att tänka. Missförstå mig rätt nu - att tänka är bra! Men någonstans kan jag känna att det har gått för långt.

Nuförtiden ligger fokus på att 'hitta sig själv'. Man ska självförverkligas, växa som människa, vara självständig. Man ska helt enkelt bli en fullblodsegoist!

Givetvis är det bra att vara en smula egoistisk, för vem ska man kunna älska om man inte ens älskar sig själv? Men allvarligt talat, när började allt handla om att endast se efter sig själv? Var det när dokusåporna började göra intrång i våra tv-apparater? Var det när veckotidningarna började pumpa oss fulla med artiklar om modern psykologi? Eller är det helt enkelt en stilla revolution mot dåtidens folkhem?

Jag ser mig själv som en modern kvinna. Men när slutade vi samarbeta? När tog denna egokarusell fart egentligen? När började vi analysera allt in i minsta detalj? Helt plötsligt måste vi separera från människor vi en gång älskat för att vi 'måste finna oss själva'. Jag undrar varför vi inte kan känna att vi får utrymme för detta i en relation.

Vi måste sluta överanalysera! Vi måste börja vara ärliga mot varandra. Egokarusellen har snurrat alldeles för länge, alldeles för fort. Nu är det hög tid att vi börjar måna om varandra istället. Då kommer vi att må mycket bättre!